Tusculum backlist
Hon hör inte hemma här
»Någon dag kommer att bli den sista. Den här dagen kom att bli den sista dagen av sitt slag. Vi skulle gå en promenad. Det var arton grader kallt. Allt gnistrade som det gör när det är arton grader kallt.
Ett av barnen följde med, slängde sig i snövallarna, och jag provade min nya kamera som jag hade fått i julklapp. Bilderna blev fantasiska.
Men det var något som inte stämde. Det är så jag tänker på det så här i efterhand.
Förskjutningen –
Jag märkte inte förskjutningen.«
Helena von Hofstens nya roman handlar om livet innanför psykiatrins stängda dörrar, om sårbarhet och förlorad kärlek.
Helena von Hofsten är född 1962 och bosatt i Sörmland. Hon hör inte hemma här är hennes fjärde bok efter Andra sidan väggen (2003), Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka (2007) och Jorden snurrar bara framåt ().
Kulturchefen
År 2001 utkom Christer Hermansson med den kultförklarade romanen Ich bin ein Bibliothekar! där man får följa den timide bibliotekarien Oliver C. Johanssons öden och äventyr på Södertälje stadsbibliotek. Oliver C. Johansson gick vidare sedan, han blev kulturchef i Strangeness.
I romanen Kulturchefen skildras kommunal kulturadministration, programverksamhet, möten med bibliotekarier och märkliga medborgare. Vad händer egentligen i ett kulturhus? Och har inte Oliver C. Johansson förändrats dramatiskt? Kulturchefen är en absurt underhållande och egensinnig roman.
Christer Hermansson, född 1963, är författare, bibliotekarie, omstridd biblioteksdebattör och kulturchef i Strängnäs kommun.
Ich bin ein Bibliothekar!
Christer Hermansson har gett ut ett flertal romaner, och var senast aktuell med debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? (2008). Läs hur allting började i den första romanen om Oliver C. Johansson.
”Ich bin ein Bibliothekar! är oavbrutet rolig, en roman som inte liknar något annat i svensk litteratur just nu”, skriver
Eva Johansson i Svenska Dagbladet om Christer Hermanssons kultförklarade roman Ich bin ein Bibliothekar! där man får följa den timide bibliotekarien Oliver C. Johanssons öden och äventyr på Södertälje stadsbibliotek.
Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?
Ur boken: ”En liten kille kom fram till mig i informationsdisken. Han såg lite osäker ut så jag frågade vad jag kunde hjälpa honom med. Vad heter det när man ligger ovanpå varandra, sa han. Ovanpå varandra? Ja, som mamma och pappa. Vänta lite så ska jag slå i en uppslagsbok. Jag gick och hämtade Sandro Key-Åbergs Uppslagsbok för rådvilla. Jag hittade genast vad jag letade efter. Det heter våningssäng, sa jag. Jaså, sa pojken. Jag trodde det hette dubbelsäng. Nej, sa jag. Det är någonting helt annat.”
Christer Hermansson, född 1963, är legitimerad bibliotekarie, författare och kulturchef i Strängnäs kommun, Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? är en obligatorisk och självklar läsning för alla människor som någonsin har besökt eller tänker besöka ett bibliotek. I boken får du veta det mesta om biblioteksångest, bibliotekschefer, läsa usla biblioteksvitsar och ta del av en svensk lätt skruvad biblioteksvardag.
Empati och engagemang
– en kvinnolinje i svensk journalistik
För mer 200 år sedan föddes Wendela Hebbe, Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist och pionjär inom den journalistiska genren socialreportage. I samband med jubileet utkom antologin Empati och engagemang – en kvinnolinje i svensk journalistik. Redaktör är journalisten och författaren Ami Lönnroth, som är djupt engagerad i Wendela Hebbes liv och gärning. Övriga skribenter i boken är: Ann Lagerström, Anne Jalakas, Birgitta Ney, Ellinor Melander, Eva Kaijser, Gullan Sköld, Helle Klein, Isa Edholm, Katarina Mazetti, Kerstin Vinterhed, Kristina Lundgren, Lisbeth Gustafsson, Margareta Stål, Maria Wallin, Marianne Enge Swartz, Marie Hjortdal, Trine Lundager och Ulrika Knutson. Dessutom publiceras ett av Wendela Hebbes socialreportage från hennes tid på Aftonbladet.
Empati och engagemang – en kvinnolinje i svensk journalistik är en bok i Wendela Hebbes anda, en bok om kvinnliga journalisters gärning, en bok där journalistikens inkännande förmåga står i centrum. En bok om det offentliga samtalet, om vart det är på väg.
Att stänga det öppna samhället
När elektronisk kommunikation blir alltmer central för medborgarna både i arbetet och på fritiden får mäktiga organ som staten, Internetoperatörerna, försäkringsbolagen och underhållningsindustrin allt starkare behov av att kontrollera och reglera det som kommuniceras. Ständigt kommer nya krav på effektivare övervakning, fler förbud och mer sekretess: FRA:s signalspaning i vår e-post. Lagring av teledata. Filtrering av Internet. Förbud mot behandling av personuppgifter. Jakt på fildelare. En våg av nya polisiära tvångsmedel. Vart leder denna utveckling?
Anders R. Olsson har som journalist och författare följt lagstiftandet kring medborgerliga fri- och rättigheter i trettio år. Med denna bok gör han upp med många dåligt underbyggda argument i den politiska debatten. Måste yttrandefriheten och offentlighetsprincipen verkligen inskränkas för att värna den personliga integriteten? Och måste den personliga integriteten offras för att skapa ökad säkerhet? Det som sker, visar han, är att vi steg för steg stänger det öppna samhället. Inte i något land har sådana åtgärder gett medborgarna ett starkare skydd för integriteten eller större fysisk säkerhet. Det stängda samhället är inte lösningen. Stängda samhällen ruttnar inifrån.
Framtiden har redan varit här, hejat och passerat
Hur ser journalistvärlden ut om tio år? Petra Jankov Picha på Svenska Journalistförbundet har i antologin Framtiden har redan varit här, hejat och passerat samlat några av dagens unga journalister och låtit dem ge sin bild av vart journalistiken är på väg. Vad händer med upphovsrätten? Hur ser framtiden ut för frilansarna? Hur ser framtiden ut för tidskrifterna? Hur kommer utvecklingen av sociala medier att påverka journalistiken? På nätet lever nyheterna långt innan de når tidningen. På nätet lever nyheterna långt efter det att de tryckts i tidningen. Framtidens artiklar har ingen början, inget slut och skapas i ständig dialog med läsarna.
I Framtiden har redan varit här, hejat och passerat ställs de viktigaste frågorna om framtidens journalistik. Petra Jankov Picha, född 1973, är informatör och webbredaktör på Svenska Journalistförbundet. Boken ges ut i samarbete med Svenska Journalistförbundet. Medverkande skribenter: Petra Jankov Picha (red), Ellen Andersson, Andreas Ekström, Elin Fredrikson, Lotta Holmström, Johan Lif, Emma Bergström Wuolo, Henrik Sannesson, Linda Jansson, Lawen Mohtadi, Ehsanollah Ghafourian Noroozi, Backa Elias Bondpä, Emanuel Karlsten.
Vem vågar tro på ett barn?
– Södertäljeflickan och verkligheten
Ska jag berätta en hemsk sak? Jag var älskarinna åt min pappa. Det berättar flickan, av media kallad Södertäljeflickan, i Vem vågar tro på ett barn? Här möts den anklagade och dömde, och numera avlidne, faderns dagboksanteckningar med den drabbade flickans berättelse. Här möts de öga mot öga i rätten, här avslöjas en ofattbar brist i de vuxnas förmåga att ta ett barns berättelse på allvar, att våga tro på ord så fasansfulla att något sådant kan ingen människa ha varit med om.
Men det har Södertäljeflickan varit med om. Och om det har hon berättat för sin fostermamma Birgitta Allmo som är bokens författare. Vem vågar tro på ett barn? är byggd av ett omfattande material av officiella och inofficiella dokument och de drabbades berättelse.Vad gör det osannolika sannolikt? Hur är det möjligt att tro på ett barn som berättar om sadistiska sexuella övergrepp, om människor som utnyttjar barn från andra länder, barn som tas hit för att utsättas för det grövsta av övergrepp. Vem kan tro på en sådan berättelse? Vem vågar tro på ett barn?
Vem vågar tro på ett barn? är en skakande dokumentär om ett av vårt lands mest omskrivna fall av sexuella övergrepp mot barn.
Agnes och Emil
Agnes och Emils äktenskap varade från 1891 tills det att döden skiljde dem åt 1928. Ett äktenskap, ett familjeliv på avstånd, ett familjeliv där fadern under hela år kunde vara till sjöss. Ett liv där den svarta brudklänningen passade lika bra på bröllopet som på barnens begravningar begravningar av barn som fadern varken sett födas eller dö. Ett kvinnoliv där rollen som passopp till männen och deras slit var det naturliga förhållningssättet. Men också ett liv där den nybakade tigerkakan tillsammans med kaffe kokat på riktiga bönor, blev till en stund av vila i syrenbersån. Unionen med Norge som löstes upp, Titanic som gick under, en stålfågel som plötsligt en dag uppenbarade sig på himlen, kanonmullret som hördes över Europa. Och åren gick. Och den enda dotterns mörka hemlighet förblev en hemlighet, en hemlighet som hon delade med sin far tills det att döden skiljde dem åt.
Agnes och Emil är Gullan Skölds romandebut. Boken handlar om hennes farföräldrar som hon aldrig har träffat. Huvudpersonernas födslo- och dödsdatum är verkliga, liksom de tragedier som drabbade familjen. Med Agnes och Emil har Gullan Sköld skapat en lika varm som dramatisk roman som sträcker sig över två generationer.
Gullan Sköld är född 1941 och bosatt i Stockholm. Sedan 1985 har hon varit verksam som journalist och senare som journalistikforskare. Hon har publicerat två sakprosaböcker om journalistik; Ett rum för råd och tröst, 2003 och Med känsla för klass, 2006.
Alla de andra som också skrev:
essäer, samtal och dagböcker
"Mina böcker ska vara som brev riktade till varje enskild läsare. Inget kan bli mer personligt än en text. I orden och bokstävernas struktur finns en kärlek och en tillgivenhet som är större än författaren själv." Det skriver Thomas Nydahl som i sin nya bok Alla de andra som också skrev bjuder in till tretton olika författarskap, deras återkommande teman, texternas ursprung, författarnas passion, själva kärnan.
Här möter vi Witold Gombrowicz på en bar i Berlin, följer Jenny Diski in i vitheten, funderar över utanförskap tillsammans med Thomas Bernhard, utforskar kvinnorna i Christine Falkenlands författarskap, tar oss fram genom Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna, och fördjupar oss i Karin Stensdotters prosa och om livet som svensk författare i Paris. Vi träffar V.S. Naipaul, Béla Hamvas, Alejandra Pizarnik, Valzhyna Mort, Elmer Diktonius, Imre Kertész och Ervin Rosenberg.
I bokens andra del bjuder Thomas Nydahl in oss till de egna, helt vanliga dagarna med skrivande, läsande och liv. På mjukaste prosa, och med en exakt blick för varje betydelsefull detalj, tecknar Thomas Nydahl i Alla de andra som också skrev ett lika stillsamt som intensivt porträtt av skrivandet som nödvändigt liv.Thomas Nydahl är född 1952 och bosatt i Kristianstad. Sedan debuten 1974 med Smuts, har han gett ut ett fyrtiotal böcker. 1994 tilldelades Thomas Nydahl Samfundet De Nios litteraturpris.
Långsamhetens nej
Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Det frågar sig Thomas Nydahl i Långsamhetens nej, som är ett försök att beskriva tidens hårda tempo och vad som kan vara ett möjligt alternativ. Hans bok belyser konsumismens, de snabba transporternas och det av oljud och reklam präglade landskapet. Mot det ställer han platsens och långsamhetens liv, ett liv där tystnaden är välgörande och eftertanken präglar vardagen.
Thomas Nydahl, född 1952 i Malmö, har sedan debuten 1974 utgivit ett fyrtiotal böcker. Hans författarskap sträcker sig från prosa och poesi till en essäistik om liv och litteratur.
En centraleuropeisk afton
– breven från Alvar Alsterdal
Under åren 1985-1991 brevväxlade författaren Thomas Nydahl och Alvar Alsterdal. Ett urval av deras brev publiceras i denna bok. Breven handlar om familjeliv, resor, litteratur, musik, politik och historia. Den äldre Alsterdal var en mentor för sin yngre kollega som sammanställt detta urval samt skrivit en introduktion till breven.
När Alvar Alsterdal avled skrev författaren Bengt Anderberg bland annat: ”Det är inte lätt att säga adjö till Alvar. Vårt förhållande var så vardagligt. Vem skall man nu fråga om Polens affärer, om antikvariaten i Amsterdam och Rabbi Loews lärda kusiner i Cernauti? Jag lever i en liten värld, där skuggorna från den stora faller in och isar gräset: det var sånt man kunde tala med Alvar om.”
En centraleuropeisk afton – breven från Alvar Alsterdal är oupphörligt bildande och fylld av svart humor, ett kulturmättat tidsdokument från åren kring det kalla krigets avveckling.
Thomas Nydahl har givit ut ett fyrtiotal böcker sedan debuten Smuts 1974. Under 1990-talet drev han bokförlaget Studiekamraten och litteraturtidskriften Ariel. 1994 tilldelades Thomas Nydahl Samfundet De Nios litteraturpris.
En underbar roman
Paris, en blomkalk av sten att vandra i. Det är så Gertrud ser på staden som kom att bli hennes hem. Nioårige Harry, hennes brors barnbarn, som kommer på besök blir en katalysator för en resa i minnet, samtidigt som de tillsammans gör Paris. I En underbar roman tecknar Karin Stensdotter ett ömsint porträtt av livet så som det kom att bli för Gertrud, fotografen som lämnade Stockholm för kärleken i Paris, som blev till kärleken till Paris, en kärlek hon nu överför till Harry. Och maten som puttrar i kastrullerna, alla dofter, alla smaker som Harry möter för första gången, allt som Gertrud vill visa honom - Paris, staden som kom att bli hennes.
Karin Stensdotter, född 1964, debuterade 2004 med Arnes kiosk. En underbar roman är hennes tredje bok. Karin Stensdotter lever i Paris, där hon är verksam som författare och arkitekt.
Mannen har hatten
– rättspoesi
En åklagare som skriver dikter. Så ovanligt. Så ovanligt med känslighet och känslor i den torra juridikens värld. Men hur ska man förstå vad som händer med dem som blir utsatta för upprepat våld om man inte tar hjälp av sina egna känslor?
Det säger Ingela Svenson som i diktsamlingen Mannen har Hatten sätter ord på den verklighet en åklagare som arbetar med familjevåld och sexbrott, lever i till vardags. Ord som blir till rättspoesi och samtidigt en anklagelseakt mot de gammalmodiga patriarkala strukturer och tänkesätt som alltjämt finns kvar i vårt rättssystem och hos somliga av dess aktörer. Där en kvinna blir mindre värd än en man och där man ibland väljer att inte se utan hellre sopar under den äkta mattan. En äkta matta som sannolikt har knutits av en barnslav.
Ingela Svenson, född 1955, är åklagare vid åklagarkammaren i Halmstad. Mannen har hatten är Ingela Svensons skönlitterära debut.
Och hundarna skällde alltid på nätterna
Barndomen glider undan, som en fisk i handen.
År läggs till år och tystnad till tystnad.
Plötsligt stod hon inte ut med mammans andedräkt.
Pappan hade ingen.
Och hundarna skällde alltid på nätterna är en prosalyrisk berättelse om en flickas vuxenblivande, om en far som lägger en tigande skugga över de stunder han är närvarande, om allt det som pågår utanför fönstret i flickrummet med de rosenknoppiga tapeterna, där ute där hundarna alltid skällde på nätterna. Lilian Edvall ger ord till ett liv där orden legat orörda, och där barndomen glider undan.
Lilian Edvall är född 1948 och bosatt i Upplands-Väsby. Hon debuterade som barn- och ungdomsboksförfattare 1986, med Mensboken. Hon har sedan dess gett ut en rad barnböcker samt sakprosa, bland annat Klimakterieboken, Skilsmässoboken och Kaninen som längtade hem. Och hundarna skällde alltid på nätterna är Lilian Edvalls skönlitterära debut för vuxna
Fjärde torsdagen i november
Hösten går mot vinter i George W Bushs USA. Efter att ha tjänstgjort på ett sjukhus i Chicago åker den svenske kirurgen Jörgen ner till småstaden Ephesus i sydöstra Iowa för att fira tacksägelsehögtiden med amerikanska vänner. Stämningen är fortfarande spänd efter en brytning mellan Adam och Jörgen. Adam har uppfört sig underligt enligt vännerna. Vad de inte vet är att Adam har förberett en manifestation vid den förstorade kopian av Frihetsklockan som hänger i en park i Ephesus. De ska "väcka Amerika". Men manifestationen urartar i katastrof. För att överleva måste Jörgen och Adam göra något de inte gjort på länge; krama varandra.
Förtätad, ordkarg, växer den dialogbaserade texten i Fjärde torsdagen i november till en intensiv skildring av vänskap och hopp i förtvivlan – en torsdag som sent kommer att glömmas i Ephesus.
Anton Westman, född 1972, är ST-läkare i anestesi och intensivvård i Umeå. Han debuterade 2002 med Himlen under mina fötter. Fjärde torsdagen i november är Anton Westmans andra bok.
Sjöpojken
Sjöpojken är en mörk, poetisk saga för vuxna. Den handlar om en ensam pojke, om Staden dit han bjuder in de andra olyckliga barnen och om Lifterskan, som föds i ett fyrtorn utanför Stadens kust hur hon sedan förälskar sig i Sjöpojken. Med ett språk fyllt av såväl vackra som makabra bilder och kast, placerar Kristina Sigunsdotter i sin skönlitterära debut, läsaren i ett tillstånd där gränsen mellan mardröm och verklighet flyter som vattnet kring Staden i vilken Sjöpojken tar plats.
Kristina Sigunsdotter är född 1981 och bosatt i Stockholm. Hon har varit projektledare för Stockholms Poesifestival, och författat pjäsen Systrarna Stormhatt & Det stora fågeläventyret för Barnpoesifestivalen (Dramaten 2009, Stockholms Stadsteater 2010). Sjöpojken är hennes skönlitterära debut.
Jorden snurrar bara framåt
Jorden snurrar bara framåt är ett urval texter från block och blogg, en del från mina program i radions Vid dagens slut, en del från krönikor och debattinlägg - etthundrafemton texter - anteckningar, notiser, berättelser om tiden, dess rörelse, vår tid, hastigheten. Vad händer med en gammal människa, när hemtjänstens mat serveras i svarta lådor av frigolit, och dag efter dag måste ätas i ensamhet? Varför tittar vi bort, när vi möter dem som är glada om de kan göra en bädd av gårdagens nyheter? Hur många väskor orkar en människa bära? Som vanligt hopar sig frågorna mot slutet, som ett för långt efterord. Den här boken har inget efterord. Den är ett efterord. Precis som alla ord - de kommer efteråt, som klokheten.
Helena von Hofsten är född 1962 och bosatt i Sörmland. Jorden snurrar bara framåt är hennes tredje bok efter Andra sidan väggen, 2003, och Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka, 2007.
.jpg)
Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka
En dimmig morgon i slutet av november planerar den åldrande författaren Laura att lägga ner pennan för gott. Hon har just fullbordat boken om sin mors första tid med sitt första barn - ett barn som dog sju månader efter sin födelse. Hur är det möjligt att överleva en sådan olycka? Hur är det möjligt att våga tänka: barn, igen?
Laura är inte bara författare, hon har en dotter också, Hedvig, ett vuxet barn som hon inte längre når fram till, inte med ord, inte med bokstäver. Livet utan barn, ensamhetens alltför högljudda tystnad, gör henne sjuk - livsoduglig, skulle hon säkert själv säga. För vad är en mamma utan barn?
Helena von Hofsten är född 1962 och bosatt i Sörmland. Hon debuterade 2003 med Andra sidan väggen. Det här är hennes andra roman.