Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om männsikans största lycka och olycka
En dimmig morgon i slutet av november planerar den åldrande författaren Laura att lägga ner pennan för gott. Hon har just fullbordat boken om sin mors första tid med sitt första barn – ett barn som dog sju månader efter sin födelse. Hur är det möjligt att överleva en sådan olycka? Hur är det möjligt att våga tänka: barn, igen?

Laura är inte bara författare, hon har en dotter också, Hedvig, ett vuxet barn som hon inte längre når fram till, inte med ord, inte med bokstäver. Livet utan barn, ensamhetens alltför högljudda tystnad, gör henne sjuk – livsoduglig, skulle hon säkert själv säga. För vad är en mamma utan barn?